Sommaren 2008 glömmer jag aldrig Del 2

.....Miljontals tankar flög genom mitt huvud. Hela vägen in till Kalmar frågade jag: '' Kommer jag att dö?? '' Mitt syreintag var nere på 74% och kände inte ens,när dem stack in nålen till droppet, vilket i vanliga fall brukade göra så ont. Det tog lite mer än 10 minuter, med ambulansen in till Kalmar. Där berättade ambulansmännen för läkarna i vilket dåligt skick jag var och att man skulle ta det på största allvar, annars kunde det bli allvarliga komplikationer. Jag hade ju för faan helt nerblodade kläder och inte minst i mitt ansikte. 

Jag blev upplagd på en sal,samma jävla sal som jag låg på efter operationen. Jag fick något blodstillande i en medicinmugg och så såg dem lite i halsen och så sa dem att det inte såg så farligt ut.

Du kom dit på kvällen och satt hos mig en stund. Du lovade att komma tillbaka dagen därpå. 

Morgonen därpå blev inte så lång,när jag var på toan för att göra mig i ordning så uppstod en mycket kraftigare blödning. Mamma kom ut till mig och skrek på läkarna att jag blödde igen,sen tryckte hon på akutlarmet och alla läkare kom springande. Sen kom läkaren, samma jävla läkare som tåg emot mig på akuten. Han förde in mig i ett behandlingsrum och han sa bara till min mamma att hon skulle gå ut för att hon hade sett tillräckligt. Det sista jag såg var blodet, som rann ner på mina vita strumpor. 

Sedan blev allt svart för mig. I efterhand har jag fått veta att jag förlorade allt mitt blod och att  jag hade hjärtstillestånd två gånger, efter fem minuter lyckades dem få liv i mig igen. 

Under de fem minuter som jag var död,så såg jag mig själv uppifrån, jag såg mig själv ligga på operationsbordet.  

Jag minns att jag såg mig själv precis som att jag var på andra sidan för en liten stund.

Jag minns att jag sa till mig själv: " Kom igen nu Linda!". Sen fick min kropp liv igen och min själ gick in i min kropp igen. Jag vet att jag har varit på andra sidan,likt en ängel. 

Sen blev jag inlagd på intensivvårdsavdelningen,där låg jag i respirator och samtidigt fick jag blodtransfusion. 

Du kom och besökte mig,men det visste inte jag. Du berättade för mig hur du satt hos mig och höll i min hand samtidigt som du grät.

Du viskade i mitt örat att du älskade mig. Jag förstår att det var en hemsk syn för dig. 

Mamma och pappa vakade över mig både dag och natt. Det var den absolut värsta perioden för mina älskade föräldrar. Jag tackar dem för att dem fanns och finns  där när jag behöver dem som allra mest💝........ 

Sommaren 2008 glömmer jag aldrig 

Det började som ett helt vanligt sommarlov.Du och jag hade en massa planer för sommaren...

En del minnen fick jag i alla fall tillsammans med dig. 

 Innan det hände...

10/7 den dagen glömmer jag aldrig,det var en varm sommardag,solen lyste och det var en klarblå himmel, visst kändes det nervöst men det var ändå lugnande,för du var med mig.

Jag hade fått tid kl 10:00 för den där jävla halsmandelsoperationen,men jag fick vänta hela dagen. Under tiden fick jag lugnande medicin som skulle göra att jag inte tänkte så mycket på operationen,men det hjälpte inte, jag vet inte varför. 

Kl 17:00 var det dags för operation. När det var färdigt,fick jag stanna kvar på sjukhuset över natten. 

Dagen efter vaknade jag och kände mig trött, men det är ju vanligt efter en operation. 

Jag skulle inte få åka hem om jag inte kunde äta eller dricka. Det kunde jag inte, men jag fick åka hem ändå. Inte piggnade jag till,jag kände mig helt slut,samtidigt som det kändes konstigt i halsen,som en stor klump på vänstra sidan, vilket gjorde det svårt för mig att överhuvudtaget äta eller dricka. Jag gick och la mig tidigt den kvällen. Dagen därpå var det något som kändes väldigt konstigt,men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. På eftermiddagen gick jag och la mig en stund,sedan vaknade jag upp när mamma stod i mitt rum och frågade hur jag mådde. Mamma hade hört min hosta och hon sa till pappa att hon skulle gå och se hur det var med mig. Jag såg mammas panik slagna ögon när hon såg att det var massor med blod i sängen. Jag förstod ingenting förrens jag reste mig upp, så såg mamma och jag att det rann blod ur min mun.

Först förstod jag inte vad som hände,jag hade hamnat i ett chocktillstånd så mamma fick hjälpa mig ut till badrummet, där stod jag sedan lutad över handfatet,där det sedan pumpade ut mer och mer blod i takt med mina hjärtslag.

Mina föräldrar var så klart i chocktillstånd,deras ända dotter var på väg att dö. Mamma stod och försökte lugna ner mig samtidigt som pappa ringde ambulansen. Ambulansen var framme på fem minuter, vilket var de fem längsta minuterna i mitt liv. Jag förlorade 1 liter blod och var så svag att jag inte längre kunde stå på mina ben,en utav ambulansmännen tog mig i sin famn och sprang med mig ut till ambulansen. Det kändes som att jag hade fått huvudrollen i en skräckfilm...... 

Jag skriver senare under dagen!  Stort tack till er alla som väljer att läsa min blogg.  

Puss och kram ha en fin dag!        

Hej!
Mitt namn är Linda.Jag är en  ung tjej på 24 år gammal.Jag är en glad,positiv och aktiv person,som alltid försöker att se livet från den ljusa sidan.  
Jag har en väldigt berikad livshistoria på både gott och ont.Jag har länge tänkt att starta en blogg för att kunna della med  mig av  mitt liv och mina livserfarenheter och för att kunna nå ut till alla människor.

Mitt liv kan förklaras på många olika sätt, men jag välier att beskriva det med TVÅ FÄRGER.

Alla människor mår såklart både bra och dåligt.

SVART:    

När jag mådde som allra sämnt, så såg jag bara ett enda stort mörker.Jag tappade all min livstro och allt hopp försvann.Jag ville bara försvinna flera gånger om.

Jag kan absolut inte tacka mina vänner,för dem fanns inte kvar när jag behövde dem som mest.

Jag vill istället tacka mina fantastiska föräldar för allt stöd och all hjälp, som dem har gett mig under hela mitt liv.

Det finns inte  ord  som är stora nog för att kunna beskriva hur mycket jag älskar dem!   

ROSA:       

När jag märkte att allt gick framåt och när jag  fick hjälp att inse att jag fortfarand hade en chans att börja om från början. När jag själv insåg att det inte var kört och när jag fick hjälp med alla mina problem.Jag fick hjälp både fiysiskt och psykiskt.

Min livsgnista blev starkare och starkare.

SVART OCH ROSA:      

Mitt liv blev till det bästa, när jag sedan två år tillboka flyttade upp hit till Stockholm. Jag fick en chans att börja om och en härlig nystart på livet!Här träffade jag mitt livs kärlek och min allra bästa vän.

Idag blandas mitt liv med både svarta och rosa inslag .

Jag har verklingen fått kämpa mig fram och jag har fått bevisat för mig själv,att jag klarar mer än jag någonsin kunnat tro.

Jag ser verklingen fram emot att dela med mig utav mitt liv på både gott och ont,här på min blogg.