Sommaren 2008 glömmer jag aldrig Del 2

.....Miljontals tankar flög genom mitt huvud. Hela vägen in till Kalmar frågade jag: '' Kommer jag att dö?? '' Mitt syreintag var nere på 74% och kände inte ens,när dem stack in nålen till droppet, vilket i vanliga fall brukade göra så ont. Det tog lite mer än 10 minuter, med ambulansen in till Kalmar. Där berättade ambulansmännen för läkarna i vilket dåligt skick jag var och att man skulle ta det på största allvar, annars kunde det bli allvarliga komplikationer. Jag hade ju för faan helt nerblodade kläder och inte minst i mitt ansikte. 

Jag blev upplagd på en sal,samma jävla sal som jag låg på efter operationen. Jag fick något blodstillande i en medicinmugg och så såg dem lite i halsen och så sa dem att det inte såg så farligt ut.

Du kom dit på kvällen och satt hos mig en stund. Du lovade att komma tillbaka dagen därpå. 

Morgonen därpå blev inte så lång,när jag var på toan för att göra mig i ordning så uppstod en mycket kraftigare blödning. Mamma kom ut till mig och skrek på läkarna att jag blödde igen,sen tryckte hon på akutlarmet och alla läkare kom springande. Sen kom läkaren, samma jävla läkare som tåg emot mig på akuten. Han förde in mig i ett behandlingsrum och han sa bara till min mamma att hon skulle gå ut för att hon hade sett tillräckligt. Det sista jag såg var blodet, som rann ner på mina vita strumpor. 

Sedan blev allt svart för mig. I efterhand har jag fått veta att jag förlorade allt mitt blod och att  jag hade hjärtstillestånd två gånger, efter fem minuter lyckades dem få liv i mig igen. 

Under de fem minuter som jag var död,så såg jag mig själv uppifrån, jag såg mig själv ligga på operationsbordet.  

Jag minns att jag såg mig själv precis som att jag var på andra sidan för en liten stund.

Jag minns att jag sa till mig själv: " Kom igen nu Linda!". Sen fick min kropp liv igen och min själ gick in i min kropp igen. Jag vet att jag har varit på andra sidan,likt en ängel. 

Sen blev jag inlagd på intensivvårdsavdelningen,där låg jag i respirator och samtidigt fick jag blodtransfusion. 

Du kom och besökte mig,men det visste inte jag. Du berättade för mig hur du satt hos mig och höll i min hand samtidigt som du grät.

Du viskade i mitt örat att du älskade mig. Jag förstår att det var en hemsk syn för dig. 

Mamma och pappa vakade över mig både dag och natt. Det var den absolut värsta perioden för mina älskade föräldrar. Jag tackar dem för att dem fanns och finns  där när jag behöver dem som allra mest💝........